Rättsstatens syfte är att bejaka allmännyttan

Else-Marie Lindgren (kd) försöker i BT 22/2 ge mothugg till min replik (BT 12/2). Dessvärre ger hon egentligen inte svar på tal, utan repeterar endast det hon nämnde i sitt ursprungliga inlägg ifrån BT 5/2.

Syftet med denna text är därför att ännu en gång förtydliga min tes om att den enda moraliskt korrekta lösningen på detta filosofiska problem, könsneutrala äktenskaps varande eller icke varande, är att kompromisslöst inkludera samkönade par i den nuvarande äktenskapsbalken.

Back to basics:

Rättsstaten existerar endast därför att vi medborgare erkänner den, tror på den och skänker den makten att ställa sig över oss. Men vad är det för (en) bakomliggande faktor(er) som motiverar oss att erkänna, tro och lita på rättsstaten?

Det måste utan tvekan vara något med stor genomslagskraft, eftersom vi ger upp så mycket i och med rättsstaten (frihet att kunna göra vad som helst är en stor självuppoffring!). Vilken princip är det berättigar rättsstaten, och vad är detta för princip som en överväldigande majoritet av oss accepterar som rimlig?

En hedonist skulle säga att allt handlande bör resultera i njutning (dvs., kroppsliga sensationer). Denna princip kan omöjligt vara rättsstatens, varför skulle drog- och alkoholkonsumtion i så fall regleras av lagen?

Drivs rättsstaten av någon kantiansk pliktetik? Detta kan omöjligt vara fallet heller (för Kant hävdar att det alltid är omoraliskt (fel) att döda) eftersom vi i lagen finner vi olika förmildrande omständigheter. Vi kan läsa om nödvärn och dråp som på olika sätt minskar “hur fel det var”. Detta är helt oförenligt med pliktetiken.

Hume, men framförallt Bentham (och Mill) slår huvudet på spiken. En handling är rättfärdigad, om och endast om, konsekvenserna av handlingen leder till maximal nytta (omvänt: minst lidande). Detta kallas utilitarism, konsekventialism eller mer vardagligt: konsekvensetik.

Detta är rättsstatens (lagens) princip (syfte). Denna princip rättfärdigar rättsstatens existens, den ger oss goda skäl för att acceptera rättsstaten och faktiskt tro och lyda den. Den är konsekvent och gäller alltid (varför så är fallet är redogör jag längre ner).

Vi finner en mängd bevis för att detta måste vara rättsstatens princip i lagboken. Det finns olika straffsatser och det finns olika förmildrande omständigheter. Vi har inskränkning av yttrandefriheten, därför att det skulle orsaka mer smärta på hela samhället om olika nationalsocialistiska grupper utan repressalier tilläts öppet kränka  minoritetsgrupper. Skollagen säger att när vi befinner oss i en viss ålder måste vi gå i skolan, motiverat av att det vore otänkbart om våra barn inte utbildade sig. Droger är illegala (liksom alkoholen regleras) därför att folkhälsan verkar vara något vi bör värna. Abort är tillåtet men inom vissa ramar.

Allt ovan motiveras enligt rättsstatens princip om att nyttan skall maximeras (minst lidande, bäst för alla på det stora hela). Samtidigt måste ovan också bli det moraliskt rätta (moral är alltså en psykologisk, historisk och social konstruktion, vilket Hume men inte minst Nietzsche poängterar).

Detta betyder att rättsstaten tar på sig ett moraliskt ansvar, något rättsstaten ständigt har. Vänder rättsstaten sig ifrån detta undermineras trovärdigheten hos denna institution. Agerar rättsstaten inkonsekvent och godtyckligt finns det ingen anledning för någon att lyda, varken av rationella eller moraliska skäl. Inkonsekvens leder oundvikligt till att lagen blir innehållslös.

Till själva syftet med denna undersökning:

Anammar verkligen kristdemokraterna principen hos rättsstaten med sitt förslag?

” Poängen med förslaget är att religiösa samfund inte ska stå för myndighetsutövningen samt att staten inte ska ha synpunkter på för vilka och hur de religiösa samfunden arrangerar gudstjänster.”

Man lägger till:

“De par, oavsett om de är heterosexuella eller homosexuella, som önskar någon form av religiös inramning får söka sig till ett samfund som vill ordna detta för dem.”

Jag hävdar att Lindgren inte ger oss nog goda skäl för att acceptera denna proposition. Det är inte förenligt med rättsstatens princip, syfte, om att maximera nyttan. Homosexuella lämnas åt sitt öde och kd hoppas att det finns något samfund som skall välkomna dessa människor.

Det räcker alltså inte enligt mig. Rättsstaten skall tjäna fler och inte bara bejaka en viss grupps egen intresse och värderingar. Det blir annars godtyckligt och subjektivt, och vad är då poängen med rättsstaten, om den gör lite hur som helst beroende på situation? Det är oväsentligt huruvida präster faktiskt “tvingas gå emot sin religion” (som en liberal poängterade vid ett tillfälle för mig). Det viktigaste är att samhället i stort får ut mest av lagen, detta är poängen (syftet, principen) och så blir ej fallet med det kd:ska förslaget.