Könsneutrala äktenskap är moraliskt försvarbart

När vi godkänner en institution såsom vårt rättsväsende utför vi en handling. Vi står alltså inför ett val mellan laglöshet eller ett rättssamhälle (och allt vad det innebär). Hur bör vi då agera? Vänder man sig till den brittiska 1700-tals filosofen Jeremy Bentham, konsekvensetikens grundfader, finner vi ett rimligt svar.

Det är rätt (moraliskt) att införa rättsväsendet, eftersom ett införande av detta kommer att leda till de bästa konsekvenserna (göra mest nytta) för så många som möjligt. Att välja laglöshet (ett accepterande att vissa individer kan låta sig sätta sig över andra, drivna av egenintresse) skulle leda till mest lidande (sämst konsekvenser).

De flesta i vår samtid skulle hålla med Benthams resonemang. Få skulle därför hävda att vårt rättsväsendes syfte är att endast bejaka en särskild grupps egenintressen. Tvärtom, denna institutions syfte, mening om man så vill, är att maximera nyttan för allmänheten. Däri finner vi begreppet ”allmännytta”. Våra lagar bör tjäna allmänheten, annars är de inte moraliskt försvarbara enligt konsekvensetiken (som vi verkar anamma från början i och med vårt erkännande av rättssamhället).

Det vore nämligen otänkbart att inte straffa förbrytare, därför att konsekvenserna av att en rånare får fortsätta gå fri är sämre än om denne togs fast och dömdes enligt en straffskala som gör mest nytta (straffsatsen bör således fungera i preventivt syfte men även med rehabiliterings syfte, men detta är en separat diskussion). När vi sedan hamnar i situationen om att stifta nya lagar gäller det att ständigt ha följande i åtanke: ”Hur bör vi lagstifta (handla), så att konsekvenserna av lagen tjänar allmänheten mest?”

Idag har vi en situation där jag anser att det är av särskilt stor vikt att lagstiftarna anammar Benthams konsekvensetik (om att maximera nyttan). Könsneutrala äktenskaps varande eller icke varande är i ständig diskussion. Men vad är egentligen det moraliskt försvarbara här?

Enligt kristdemokraterna bör vi lagstifta på ett sätt som tydliggör skillnaden mellan vad äktenskapet innebär, rent juridiskt, och vad det innebär rent traditionellt tillika religiöst. Det man åstadkommer, enligt kristdemokraterna samt även en del liberaler, är att kyrkan inte längre praktiserar juridik. Då kyrkan inte vill av religiösa skäl viga homosexuella kan de inte dela ut juridiskt bindande avtal, eftersom lagen skall vara lika för alla så diskriminerar kyrkan vissa grupper. Man brukar tillägga att religionsfriheten respekteras om man tydliggör distinktionen, eftersom präster ej behöver gå emot sin tro (vilket de anser sig göra om de viger samkönade par).

Det finns åtminstone tre problem med ovanstående resonemang som jag ser det (och finner stöd för i Benthams konsekvensetik).

För det första, Bibeln, liksom all text, kan tolkas på olika sätt. Det finns de progressiva kristna samfund idag som hävdar att de faktiskt finns stöd i Bibeln för att acceptera könsneutrala äktenskap. Det betyder att dessa samfund å sin sida inte anser att sin religionsfrihet de facto inskränkas som en konsekvens av könsneutrala äktenskap. Det råder alltså oenighet huruvida religionsfriheten överhuvudtaget kränks om man inkluderade samkönade par i den nuvarande äktenskapsbalken. Väljer man då att lagstifta med hänsyn till de som läst Bibeln med konservativa ögon tycker man helt plötsligt att dessa gör korrekt tolkning kristendomen.

Så det första, största samt allvarligaste problemet med det kd:s alternativet är att man då fastställer allmännyttan (konsekvensen) i lagstiftning på alldeles för subjektiva och opålitliga grunder. Man lyssnar på endast en grupp människor, och kommer således att lagstifta med deras särskilda intresse i åtanke.

Det andra problemet med kd:s lagförslaget är att man missar själva syftet med vårt rättväsende, och det var ju att maximera allmännyttan. Huruvida om de kristna har rätt med att deras religionsfrihet kränks eller ej så är det tämligen ointressant. Det intressanta är vilka konsekvenser ett införande av könsneutrala äktenskap egentligen skulle ha på samhället i stort, både kortsiktigt som långsiktigt.

Det tredje problemet med kd:s lagförslag är att staten enkelt smiter undan sitt moraliska ansvar (=allmännyttan, minst lidande, bäst konsekvenser). Detta paradoxala beteende underminerar trovärdigheten hos rättsstaten. Hur kan man i vissa fall påstå att stöld skall vara straffbart, därför att konsekvenserna av en legalisering av sådant beteende är sämre än om det faktiskt är straffbart? Hur kan då rättsväsendet motivera att inte ta ställning i just denna fråga om könsneutrala äktenskap? Det kristdemokratiska lagförslaget är oförenligt med själva poängen med vårt rättsväsende.

Lägger man de konservativa kristnas ”lidande” (vilket vore en trolig konsekvens av införandet av könsneutrala äktenskap) i en vågskål och i den andra vågskålen lägger vi det lidande samtliga homosexuella par innehar (som en konsekvens av att de inte tillåts gifta sig i både juridisk som religiös alternativt traditionell bemärkelse idag eller med kd:s förslag). Vilken skål skulle då väga tyngst? (Det är den tyngre skålen vi alltid måste undvika).

Bentham, liksom jag, skulle säga att det faktiskt kommer att vara de diskriminerade homosexuella par som lider mest. Alltså, att inte ändra dagens äktenskapsbalk eller att införa kd:s lagförslag, kommer att orsaka mer lidande än om man bara inkludera samkönade par i den nuvarande äktenskapsbalken.

Varför är så fallet? Allt ett införande av könsneutrala äktenskap skulle orsaka de konservativa kristna är att dessa får finna sig i att deras religionsfrihet måhända (men inte med säkerhet) inskränks en aning (men vi tillåter redan inskränkningar av andra rättigheter, som yttrandefriheten kontra hets mot folkgruppslagen). De får fortfarande praktisera sin religion hur de vill, och de får fortfarande gifta sig, m.a.o. allt är som förut.

Det är således min liksom Benthams ståndpunkt att våra lagstiftare måste ändra dagens äktenskapsbalk till att inkludera samkönade par. Allmännyttan, som är hela poängen med vårt rättssystem, kräver det (det är det enda moraliska). Endast då kan vi få de bästa konsekvenserna (minst lidande totalt sätt), både på kortsikt som längre sikt eftersom samhället kommer att bli mer rättvist och tolerant.