Rättsstatens syfte är att bejaka allmännyttan

Else-Marie Lindgren (kd) försöker i BT 22/2 ge mothugg till min replik (BT 12/2). Dessvärre ger hon egentligen inte svar på tal, utan repeterar endast det hon nämnde i sitt ursprungliga inlägg ifrån BT 5/2.

Syftet med denna text är därför att ännu en gång förtydliga min tes om att den enda moraliskt korrekta lösningen på detta filosofiska problem, könsneutrala äktenskaps varande eller icke varande, är att kompromisslöst inkludera samkönade par i den nuvarande äktenskapsbalken.

Back to basics:

Rättsstaten existerar endast därför att vi medborgare erkänner den, tror på den och skänker den makten att ställa sig över oss. Men vad är det för (en) bakomliggande faktor(er) som motiverar oss att erkänna, tro och lita på rättsstaten?

Det måste utan tvekan vara något med stor genomslagskraft, eftersom vi ger upp så mycket i och med rättsstaten (frihet att kunna göra vad som helst är en stor självuppoffring!). Vilken princip är det berättigar rättsstaten, och vad är detta för princip som en överväldigande majoritet av oss accepterar som rimlig?

En hedonist skulle säga att allt handlande bör resultera i njutning (dvs., kroppsliga sensationer). Denna princip kan omöjligt vara rättsstatens, varför skulle drog- och alkoholkonsumtion i så fall regleras av lagen?

Drivs rättsstaten av någon kantiansk pliktetik? Detta kan omöjligt vara fallet heller (för Kant hävdar att det alltid är omoraliskt (fel) att döda) eftersom vi i lagen finner vi olika förmildrande omständigheter. Vi kan läsa om nödvärn och dråp som på olika sätt minskar ”hur fel det var”. Detta är helt oförenligt med pliktetiken.

Hume, men framförallt Bentham (och Mill) slår huvudet på spiken. En handling är rättfärdigad, om och endast om, konsekvenserna av handlingen leder till maximal nytta (omvänt: minst lidande). Detta kallas utilitarism, konsekventialism eller mer vardagligt: konsekvensetik.

Detta är rättsstatens (lagens) princip (syfte). Denna princip rättfärdigar rättsstatens existens, den ger oss goda skäl för att acceptera rättsstaten och faktiskt tro och lyda den. Den är konsekvent och gäller alltid (varför så är fallet är redogör jag längre ner).

Vi finner en mängd bevis för att detta måste vara rättsstatens princip i lagboken. Det finns olika straffsatser och det finns olika förmildrande omständigheter. Vi har inskränkning av yttrandefriheten, därför att det skulle orsaka mer smärta på hela samhället om olika nationalsocialistiska grupper utan repressalier tilläts öppet kränka  minoritetsgrupper. Skollagen säger att när vi befinner oss i en viss ålder måste vi gå i skolan, motiverat av att det vore otänkbart om våra barn inte utbildade sig. Droger är illegala (liksom alkoholen regleras) därför att folkhälsan verkar vara något vi bör värna. Abort är tillåtet men inom vissa ramar.

Allt ovan motiveras enligt rättsstatens princip om att nyttan skall maximeras (minst lidande, bäst för alla på det stora hela). Samtidigt måste ovan också bli det moraliskt rätta (moral är alltså en psykologisk, historisk och social konstruktion, vilket Hume men inte minst Nietzsche poängterar).

Detta betyder att rättsstaten tar på sig ett moraliskt ansvar, något rättsstaten ständigt har. Vänder rättsstaten sig ifrån detta undermineras trovärdigheten hos denna institution. Agerar rättsstaten inkonsekvent och godtyckligt finns det ingen anledning för någon att lyda, varken av rationella eller moraliska skäl. Inkonsekvens leder oundvikligt till att lagen blir innehållslös.

Till själva syftet med denna undersökning:

Anammar verkligen kristdemokraterna principen hos rättsstaten med sitt förslag?

” Poängen med förslaget är att religiösa samfund inte ska stå för myndighetsutövningen samt att staten inte ska ha synpunkter på för vilka och hur de religiösa samfunden arrangerar gudstjänster.”

Man lägger till:

”De par, oavsett om de är heterosexuella eller homosexuella, som önskar någon form av religiös inramning får söka sig till ett samfund som vill ordna detta för dem.”

Jag hävdar att Lindgren inte ger oss nog goda skäl för att acceptera denna proposition. Det är inte förenligt med rättsstatens princip, syfte, om att maximera nyttan. Homosexuella lämnas åt sitt öde och kd hoppas att det finns något samfund som skall välkomna dessa människor.

Det räcker alltså inte enligt mig. Rättsstaten skall tjäna fler och inte bara bejaka en viss grupps egen intresse och värderingar. Det blir annars godtyckligt och subjektivt, och vad är då poängen med rättsstaten, om den gör lite hur som helst beroende på situation? Det är oväsentligt huruvida präster faktiskt ”tvingas gå emot sin religion” (som en liberal poängterade vid ett tillfälle för mig). Det viktigaste är att samhället i stort får ut mest av lagen, detta är poängen (syftet, principen) och så blir ej fallet med det kd:ska förslaget.

Könsneutrala äktenskap är moraliskt försvarbart

När vi godkänner en institution såsom vårt rättsväsende utför vi en handling. Vi står alltså inför ett val mellan laglöshet eller ett rättssamhälle (och allt vad det innebär). Hur bör vi då agera? Vänder man sig till den brittiska 1700-tals filosofen Jeremy Bentham, konsekvensetikens grundfader, finner vi ett rimligt svar.

Det är rätt (moraliskt) att införa rättsväsendet, eftersom ett införande av detta kommer att leda till de bästa konsekvenserna (göra mest nytta) för så många som möjligt. Att välja laglöshet (ett accepterande att vissa individer kan låta sig sätta sig över andra, drivna av egenintresse) skulle leda till mest lidande (sämst konsekvenser).

De flesta i vår samtid skulle hålla med Benthams resonemang. Få skulle därför hävda att vårt rättsväsendes syfte är att endast bejaka en särskild grupps egenintressen. Tvärtom, denna institutions syfte, mening om man så vill, är att maximera nyttan för allmänheten. Däri finner vi begreppet ”allmännytta”. Våra lagar bör tjäna allmänheten, annars är de inte moraliskt försvarbara enligt konsekvensetiken (som vi verkar anamma från början i och med vårt erkännande av rättssamhället).

Det vore nämligen otänkbart att inte straffa förbrytare, därför att konsekvenserna av att en rånare får fortsätta gå fri är sämre än om denne togs fast och dömdes enligt en straffskala som gör mest nytta (straffsatsen bör således fungera i preventivt syfte men även med rehabiliterings syfte, men detta är en separat diskussion). När vi sedan hamnar i situationen om att stifta nya lagar gäller det att ständigt ha följande i åtanke: ”Hur bör vi lagstifta (handla), så att konsekvenserna av lagen tjänar allmänheten mest?”

Idag har vi en situation där jag anser att det är av särskilt stor vikt att lagstiftarna anammar Benthams konsekvensetik (om att maximera nyttan). Könsneutrala äktenskaps varande eller icke varande är i ständig diskussion. Men vad är egentligen det moraliskt försvarbara här?

Enligt kristdemokraterna bör vi lagstifta på ett sätt som tydliggör skillnaden mellan vad äktenskapet innebär, rent juridiskt, och vad det innebär rent traditionellt tillika religiöst. Det man åstadkommer, enligt kristdemokraterna samt även en del liberaler, är att kyrkan inte längre praktiserar juridik. Då kyrkan inte vill av religiösa skäl viga homosexuella kan de inte dela ut juridiskt bindande avtal, eftersom lagen skall vara lika för alla så diskriminerar kyrkan vissa grupper. Man brukar tillägga att religionsfriheten respekteras om man tydliggör distinktionen, eftersom präster ej behöver gå emot sin tro (vilket de anser sig göra om de viger samkönade par).

Det finns åtminstone tre problem med ovanstående resonemang som jag ser det (och finner stöd för i Benthams konsekvensetik).

För det första, Bibeln, liksom all text, kan tolkas på olika sätt. Det finns de progressiva kristna samfund idag som hävdar att de faktiskt finns stöd i Bibeln för att acceptera könsneutrala äktenskap. Det betyder att dessa samfund å sin sida inte anser att sin religionsfrihet de facto inskränkas som en konsekvens av könsneutrala äktenskap. Det råder alltså oenighet huruvida religionsfriheten överhuvudtaget kränks om man inkluderade samkönade par i den nuvarande äktenskapsbalken. Väljer man då att lagstifta med hänsyn till de som läst Bibeln med konservativa ögon tycker man helt plötsligt att dessa gör korrekt tolkning kristendomen.

Så det första, största samt allvarligaste problemet med det kd:s alternativet är att man då fastställer allmännyttan (konsekvensen) i lagstiftning på alldeles för subjektiva och opålitliga grunder. Man lyssnar på endast en grupp människor, och kommer således att lagstifta med deras särskilda intresse i åtanke.

Det andra problemet med kd:s lagförslaget är att man missar själva syftet med vårt rättväsende, och det var ju att maximera allmännyttan. Huruvida om de kristna har rätt med att deras religionsfrihet kränks eller ej så är det tämligen ointressant. Det intressanta är vilka konsekvenser ett införande av könsneutrala äktenskap egentligen skulle ha på samhället i stort, både kortsiktigt som långsiktigt.

Det tredje problemet med kd:s lagförslag är att staten enkelt smiter undan sitt moraliska ansvar (=allmännyttan, minst lidande, bäst konsekvenser). Detta paradoxala beteende underminerar trovärdigheten hos rättsstaten. Hur kan man i vissa fall påstå att stöld skall vara straffbart, därför att konsekvenserna av en legalisering av sådant beteende är sämre än om det faktiskt är straffbart? Hur kan då rättsväsendet motivera att inte ta ställning i just denna fråga om könsneutrala äktenskap? Det kristdemokratiska lagförslaget är oförenligt med själva poängen med vårt rättsväsende.

Lägger man de konservativa kristnas ”lidande” (vilket vore en trolig konsekvens av införandet av könsneutrala äktenskap) i en vågskål och i den andra vågskålen lägger vi det lidande samtliga homosexuella par innehar (som en konsekvens av att de inte tillåts gifta sig i både juridisk som religiös alternativt traditionell bemärkelse idag eller med kd:s förslag). Vilken skål skulle då väga tyngst? (Det är den tyngre skålen vi alltid måste undvika).

Bentham, liksom jag, skulle säga att det faktiskt kommer att vara de diskriminerade homosexuella par som lider mest. Alltså, att inte ändra dagens äktenskapsbalk eller att införa kd:s lagförslag, kommer att orsaka mer lidande än om man bara inkludera samkönade par i den nuvarande äktenskapsbalken.

Varför är så fallet? Allt ett införande av könsneutrala äktenskap skulle orsaka de konservativa kristna är att dessa får finna sig i att deras religionsfrihet måhända (men inte med säkerhet) inskränks en aning (men vi tillåter redan inskränkningar av andra rättigheter, som yttrandefriheten kontra hets mot folkgruppslagen). De får fortfarande praktisera sin religion hur de vill, och de får fortfarande gifta sig, m.a.o. allt är som förut.

Det är således min liksom Benthams ståndpunkt att våra lagstiftare måste ändra dagens äktenskapsbalk till att inkludera samkönade par. Allmännyttan, som är hela poängen med vårt rättssystem, kräver det (det är det enda moraliska). Endast då kan vi få de bästa konsekvenserna (minst lidande totalt sätt), både på kortsikt som längre sikt eftersom samhället kommer att bli mer rättvist och tolerant.